REPLIK: I en debattartikel i Skånska Dagbladet 27 november kritiserar ILCOs ordförande Rose-Marie Hultman politiker i Region Skåne för den så kallade Skånelistan, som hon menar begränsar tillgången till stomihjälpmedel. Dessvärre bygger artikeln delvis på ett missförstånd.

Vi politiker i Region Skåne underskattar inte den oro och det lidande stomiopererade kan uppleva i sin vardag, och inser vikten av individanpassade och välfungerande hjälpmedel i form av bandage och andra stomihjälpmedel. I likhet med Rose-Marie Hultman har vi upplevt att det finns en god dialog mellan politiker och företrädare för ILCO, både gällande Skånelistan och andra viktiga frågor inom Stomivården. I dessa samtal har vi från Region Skånes sida understrukit att Skånelistan med hjälpmedel för stomi är en rekommendation och inte en begränsning eller ett tak.

Listan är framtagen för att vara ett stöd för de stomiterapeuter som skriver ut produkterna och har visat sig vara ett värdefullt redskap i deras arbete. Det togs fram efter önskemål från stomiterapeuterna själva och har sammanställts av stomiterapeuter i Region Skåne och apotekare från läkemedelsområdet utifrån klinisk erfarenhet och nytta. Listan är också godkänd av läkemedelsrådet. Den innehåller ett brett utbud med ca 2700 olika stomiprodukter. Det finns en liknande lista inom läkemedelsområdet som har visat sig fungera väldigt väl.

När ett stomihjälpmedel skrivs ut ska det alltid göras en individuell bedömning och alla stomiopererade ska få tillgång till de produkter de behöver. Det står tydligt i den inledande texten till Skånelistan att utgångspunkten vid förskrivning ska vara det som är bäst för den enskilde patienten. Om ingen av produkterna på listan är lämplig kan andra produkter förskrivas och då utgår man från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) nationella system.

Det stämmer inte att det finns ett tak för hur mycket individen får förbruka. Även detta är en rekommendation och det framgår även här av texten att det individuella behovet ska beaktas.

Om stomiopererade har erfarit att de begränsats i sin valfrihet i samband med att de fått förskrivet stomiprodukter i Region Skåne, eller att de inte fått tillgång till det antal produkter de ansett sig behöva kan vi bara beklaga. Det är inte avsikten med Skånelistan och om så är fallet vill vi gärna höra era berättelser. Stomihjälpmedelsområdet är ett område som hela tiden utvecklas med nya produkter. Psykiatri-, habiliterings- och hjälpmedelsnämnden kommer att fortsätta följa utvecklingen och under våren kommer Skånelistan utvärderas. I det arbetet är dialogen med er i ILCO fortsatt viktig. Vi är måna om att stomiopererade även framöver ska kunna känna sig trygga och få bästa möjliga hjälp.

Per Einarsson (KD),

ordförande i Psykiatri-, habiliterings- och hjälpmedelnämnden i Region Skåne

Ofta kan du komma överens med grannen om beskärning av skuggande träd och buskar, men enligt svensk lag bestämmer grannen om du ska få sol i din trädgård och på dina solceller. Vill grannen skugga din tomt med växtlighet, har grannen fria händer. Det spelar ingen roll vilken nytta grannen har av växtligheten. Lagstiftningen behöver därför förändras, så att störande växtlighet kan beskäras precis som i andra länder.

Skugga kan minska energiproduktion i solceller och kan göra att det inte ens är lönt att investera i solceller. Det är lite motsägelsefullt att staten stöder omställningen till grön energiproduktion med solceller, då det i samma ögonblick är tillåtet för grannen att omintetgöra den med skuggande växtlighet. Samtidigt som växtlighet saknar reglering, är byggande detaljreglerat, trots att barriäreffekterna kan bli desamma av växtlighet.

Villaägarnas Riksförbund har föreslagit regeringen att förtydliga lagstiftningen rörande träd och häckar på tomter, då 78 procent av förbundets medlemmar står bakom detta. Förslaget mynnade ut i ett uppdrag till Boverket att utreda frågan. Boverket sade i sin rapport år 2015 att det kan finnas skäl att precisera lagstiftningen om växtlighet. Men trots att sex år har gått, har inget hänt. Det är därför fortfarande lagligt att i det närmaste lägga grannens tomt i skugga.

När det gäller träd och häckar, finns det i Sverige en regel i plan och bygglagen om att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och ”betydande olägenheter” för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. En småhusägare vars granne planterar en tujahäck eller annan skuggande växtlighet, hjälps dock inte av regeln. Domstolarna kommer i praktiken fram till att växtligheten kan orsaka olägenheter, men inte ”betydande olägenheter”. Då krävs det att den skuggande växtligheten lägger nästan hela tomten i skugga. Om grannen har någon nytta av växtligheten eller ej, spelar ingen roll. Det är därför tillåtet att i det närmaste valfri utsträckning skugga granntomter och solceller.

Länder som Danmark, Norge, Tyskland och England har däremot en växtlighetslagstiftning, som i högre grad än Sverige tillåter beskärning. I Danmark får exempelvis häckar inte överstiga två meter utan grannens samtycke om häcken inte står en bit in på den egna tomten. Häckar får inte heller bestå av buskar eller träd, som är giftiga eller sprider växtsjukdomar. I England finns möjlighet att begära att grannen ska klippa sin häck om den överstiger två meter och skuggar din tomt.

Det är angeläget att ändra lagstiftningen, så att beskärning av träd och buskar tillåts mer än i extremfall. När grannens nytta av träden och buskarna är liten i förhållande till den olägenhet som orsakas, känns det berättigat att möjliggöra beskärning. Regeringen behöver därför se till att reformera nuvarande regelverk, så att Sverige precis som andra länder får en fungerande lagstiftning för växtlighet på tomter.

Ulf Stenberg

Chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund

Det gångna året har synliggjort kvinnors våldsutsatthet i hemmet med en fördubbling av anmälningar av kvinnomisshandel enligt en artikel i Sydsvenskan tidigare i år. Om det sker i pandemins spår eller inte kan vi inte med säkerhet veta, men i tider som är extra prövande bör vi alla ställa oss frågan gällande vem som säkerställer att barnens trygghet och skydd alltid prioriteras och värnas.

Vi vet att bredvid många av de kvinnor som varje dag utsätts för våld av en man står ett eller flera barn. Barn som bevittnar att deras mamma blir slagen eller som själva bli slagna. Trots den lavinartade ökningen av anmälningar så är mäns våld mot kvinnor fortsatt ett av de brott med lägst anmälningsbenägenhet. Fall som mordet på 23-åriga Aisha i Kävlinge som misshandlades till döds av sin man i mars 2020 trots tidigare varningar och larm från grannar och skola är en smärtsam påminnelse om att mäns våld mot kvinnor är pågående, omfattande och livsfarligt. Aisha lämnade tre barn efter sig som för resten av sina liv måste leva med de förödande konsekvenserna av våldet. Aisha och hennes barn är långt ifrån de enda drabbade. Rädda Barnen ser med oro på såväl ökningen av anmälda brott som det stora mörkertal som inte kommer till myndigheternas kännedom. Mäns våld mot kvinnor definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett utbrett folkhälsoproblem. Att som barn bevittna våld mot en vuxen i sin närhet har visat sig vara lika stressfyllt och ge lika mycket symtom som att själv bli slagen. Att vara barn och våldsutsatt ökar risken för sämre skolresultat, sämre förmåga att utveckla goda relationer med andra barn och vuxna, oro, stress och psykisk ohälsa här och nu, men också för lång tid framöver. Samtidigt brister ofta det samhälleliga stödet och drabbade barn riskerar att gå miste om stöd och insatser från socialtjänst och barnpsykiatri.

Att ett barn blir utsatt för våld är ett misslyckande för vårt samhälle och ingenting vi någonsin kan acceptera. 2020 var året då barnets rättigheter skulle lyftas fram i ljuset och upp på dagordningen då Barnkonventionen äntligen blev lag i Sverige. För ett år sedan visste vi ännu inte vad som låg framför oss i form av alla de förändringar en pandemi har inneburit för vårt sätt att leva. Har svenska myndigheter verkligen kunnat skydda barns rättigheter tillräckligt under året som gått? Vi måste synliggöra alla de barn som lever i våldets vardag och som samhälle förstå det enorma lidande och kapade utvecklingsmöjligheter våldet medför för dessa barn. I det här fallet kan vi inte längre bara hålla i och hålla ut. I en turbulent tid präglad av nya förutsättningar och stor osäkerhet ställs högre krav på våra skyddsnät att värna de mest sårbara. Samhället måste fånga upp, skydda och stötta de barn som far illa till följd av våld, alltid men extra ihärdigt just nu. Annars kommer drabbade barn fortsätta betala ett allt för högt pris.

Mäns våld mot kvinnor och barn måste sättas på den politiska agendan med högsta prioritet på såväl nationell som kommunal och regional nivå. Rädda Barnen välkomnar att regeringen nu kommer med flera förslag i syfte att minska våldet. Ett av dessa är den mycket viktiga lagrådsremiss som föreslår att det ska bli straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet, en fråga Rädda Barnen aktivt har drivit under flera års tid. Dock krävs det också andra förändringar för att få slut på våldet. Rädda Barnen kräver:

• Att våld mot barn erkänns som folkhälsoproblem som hela samhället har ett ansvar att eliminera.

• Att riksdagen röstar för lagrådsremissen om barnfridsbrott, att det ska bli straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i nära relationer.

• Att mödravård, barnhälsovård, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och elevhälsa ställer rutinfrågor till barn om våld i hemmet.

• Att alla barn som drabbas av våld får ett samordnat och likvärdigt stöd utifrån barnets bästa.

• Att alla kommuner och regioner uppmärksammar, utreder och agerar på den kraftigt ökande anmälningsfrekvensen gällande våld mot kvinnor och barn.

Karin Sellberg

Ordförande Rädda Barnen Lokalförening Malmö

Lisbeth Lindeberg

Ordförande Rädda Barnen Distrikt Malmö

Bertil Åhnberg

Ordförande Rädda Barnen Distrikt Skåne

Under påskaftonskvällen kulminerar äggkonsumtionen, då beräknas det gå åt sex miljoner ägg i timmen i Sverige. Hönsen som värper äggen har olika liv beroende på om det är burhöns, frigående, eller ekologiska. Skillnaden i livsmiljö är stor, även mellan frigående höns och ekologiska.

Tänk 37 hönor på ett pingisbord. Så trångt får frigående höns hållas. Nio höns per kvadratmeter och ett liv utan att någonsin befinna dig under bar himmel, med solens strålar och vårvindens fläkt. För ekologiska höns är däremot utemiljö en förutsättning för certifiering. Hönorna som värper ekologiska ägg har krav på 50 procent mer plats per höna inomhus, och ytterligare fyra kvadratmeter per höna utomhus. Fodret hönsen får är ekologiskt vilket i sin tur värnar de utsatta bina och den biologiska mångfalden ute på åkrarna.

Sverige har ett djurskydd i absoluta världsklass. Att välja svenskt är att välja klokt. Samtidigt råder det inget tvivel om att livsmiljön ser väldigt olika ut mellan djur och djur även i Sverige. Miljöpartiet månar om djuren. Därför är valet av ekologiska ägg självklart för oss när stora offentliga aktörer, såsom Region Skåne, gör sin upphandling.

Tyvärr resonerar andra partier annorlunda. Sverigedemokraterna fick med sig Allianspartierna i att sänka ambitionerna för djurvälståndet. Strax innan påsk förra året beslutade Servicenämnden i Region Skåne att det nu är höns utan tillgång till utemiljö som ska värpa fram äggen som serveras inom verksamheten på till exempel sjukhusen.

Sen Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna tog över styret i Region Skåne har ekologiska produkter fått stryka på foten i upphandling efter upphandling. Det är fel väg att gå i tider där larmrapporterna avlöser varandra om bi-död och utsatta ekosystem. Att allianspartierna tar armkrok med sverigedemokrater så att hönor inte längre får uppleva bar himmel över sina små hönskammar är sorgligt. Till påsken tänker vi lite extra på hönsen. Glada hönor kräver ett politiskt styre i regionen som bryr sig mer om djuren.

Angela Everbäck,

ledamot för Miljöpartiet i servicenämnden i Region Skåne.

Mätta Ivarsson,

gruppledare för Miljöpartiet i Region Skåne

Rättsosäkerhet, avsaknad av barnrättsperspektiv och en svällande statlig byråkrati träder fram i svaren från organisationer och myndigheter om LSS-utredningens förslag. Utredningen håller inte. Vi vill inte att förslagen används till annat än returpapper. Det skriver fyra liberaler.

LSS är en av de största frihetsreformer som införts i Sverige. Den ger människor med funktionsnedsättningar möjlighet att forma sitt eget liv och delta i samhället på sina villkor genom rätten till personlig assistent. Den förändrar livet för hela familjer. LSS ska handla om möjligheter, om friheten att leva sitt liv och bli sitt bästa jag, oavsett funktion.

Regeringen hävdar att kostnaderna för LSS steg för mycket och gav direktiv till Försäkringskassan att dämpa kostnadsutvecklingen. Redan när regeringens LSS-utredning lämnades över för två år sedan var kritiken massiv från oss liberaler. Även funktionsrättsrörelsen framförde starka invändningar. Mot mångas inrådan valde regeringen att skicka den på remiss. Remissvaren från tunga remissinstanser bekräftar nu det Liberalerna sa ända från början: utredningen håller inte och borde ha kastats i returtunnan.

Funktionsrättsrörelsen och branschens dom är fortsatt hård och de får nu sällskap av tunga instanser. Som exempel konstaterar Justitieombudsmannen beskt att betänkandet innehåller flera förslag till bestämmelser som inte lever upp till de krav som måste kunna ställas på tydlighet och förutsägbarhet.

Barnombudsmannen är med rätta mycket kritisk till att LSS-utredningens förslag till ny lagstiftning är svagare än barnkonventionen. Det är sorgligt att barnens rätt inte beaktats bättre.

Fusk och kriminalitet inom assistansområdet måste stoppas, men även här sågas utredningens förslag. Ekobrottsmyndigheten konstaterar helt frankt att förslagen inte duger.

Datainspektionen tillstyrker heller inte förslagen - det saknas nämligen en analys av hur de kan slå mot enskilda människors personliga integritet. Detta är minst sagt häpnadsväckande i ett förslag till sådan lag som innebär att medborgare tvingas lämna ut de mest privata delarna av sina liv för att få rätt till stöd. Förslagen rör en stor mängd integritetskänslig information och som medborgare måste vi kunna kräva att så viktiga utredningar som LSS-utredningen åtminstone uppfyller de grundläggande kraven.

Denna utredning duger helt enkelt inte. Den kommer inte att vara till hjälp för att återupprätta LSS, den personliga assistansen, människors frihet eller ett samhälle där alla kan bidra efter sin egen förmåga. Hela pappershögen behöver åka i returtunnan. Dra tillbaka den, regeringen.

Inger Tolsved Rosenkvist,

regionpolitiker i Skåne (L) och funkismamma

Bengt Eliasson,

funktionsrättspolitisk talesperson (L)

Lina Nordquist,

socialpolitisk talesperson (L)

Jan Myhrman,

ordf Funktionella liberaler

Vaccineringen mot Covid19 skapar hopp om en värld där vi åter kan leva våra liv utan att förhålla oss till restriktioner och rädsla för smittspridning. Om den värld vi då kommer tillbaka till snabbt ska kunna återhämta sig måste jobb och företag som i grunden är livskraftiga räddas från att gå under.

Regeringen har under pandemins gång beslutat om flera olika stöd till näringslivet, stöd som varit avgörande för att undvika de värsta scenarierna för ekonomin. Men många av stöden når inte ut till företagen i tid, på grund av krångel och långa handläggningstider. Företag som permitterar personal tvingas nu vänta i månader på att få ersättning utbetald. Samtidigt ökar antalet konkurser och rekonstruktioner i de drabbade branscherna.

Det är en bisarr situation att företag tillåts gå omkull i väntan på stöd som de är berättigade till. Oklara regler, och svårigheter att få tydliga besked från Tillväxtverket, skapar därtill en osäker situation för många företagare. Skånska Dagbladet har i dagarna rapporterat om hur restaurang Julie i Malmö kämpar för att slippa återbetala permitteringsstöd på över 200 000 kronor, bland annat på grund av felaktiga besked från Tillväxtverket.

De är inte ensamma. I en undersökning som skickats ut till Svenskt Näringslivs företagarpanel svarade en fjärdedel av de skånska företag som korttidspermitterat att de är missnöjda med ansökningsprocessen. Var tredje svarade att de är missnöjda med tiden till utbetalning. Små fel, som att man glömt fylla i en rad i ansökningsblanketten eller att avstämningar kommit in enstaka dagar för sent, kan leda till avslag eller krav på full återbetalning. Detta trots att företagen i sak uppfyller alla krav för att få stöden. Det är varken rimligt eller skäligt.

Frustrationen är stor hos de företag som hör av sig till oss med berättelser om hur de försöker rätta till felaktigheter eller få förtydliganden från Tillväxtverket, men möts av långa svarstider och otydliga besked.

Problemet bottnar i flera grundläggande fel. Myndigheten har inte tidigare haft vanan att hantera den här typen av ansökningar i så pass stora volymer som nu har inkommit. Regeringen har inte heller gett dem de resurser som behövs eller sänt tillräckligt tydliga styrsignaler. Man har inte heller tydliggjort hur lagstiftningen ska tolkas i de fall där det varit uppenbart att det funnits ett sådant behov.

När en ny ansökningsperiod för korttidspermitteringarna nu öppnar upp har vi tryckt på för att det ska finnas system som varnar företagarna redan när de skickar in ansökan ifall någon del inte är komplett eller korrekt ifylld. Förhoppningsvis kan det minska antalet onödiga avslag. Att pengarna når ut till de företagarna som behöver det, och är berättigade till det, är avgörande. Och de behöver stöden nu, inte senare.

Carina Centrén,

regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

Claes Sandvig,

regionansvarig Visita Södra

Den 11 mars meddelade energiminister Anders Ygeman (S) att han äntligen bemödar sig att försöka rädda det svenska energisystemet i EU:s pågående arbete med hållbarhetsklassning, den så kallade taxonomin. Men han missar att ta strid för de svenska elnäten, som också hotas av att ses som ohållbara. Det här leder till stora problem för den svenska elförsörjningen och kan i förlängningen försvåra för en lösning av Skånes effektbrist på lång sikt.

Sent ska syndaren vakna, brukar det heta. EU:s arbete med taxonomin har pågått sedan 2018, där man ska bestämma vad för olika verksamheter och vilken typ av produktion som ska klassas som hållbar. Här har EU dömt ut flera av Sveriges förnybara och fossilfria alternativ som ohållbara: enbart 14 procent av vårt energisystem skulle klassas som hållbart enligt regelverket. Ygeman har därför i elfte timmen, skrivit två brev till EU-kommissionen, i ett försök att försvara den svenska hotade vattenkraften och bioenergin. Att den svenska regeringen vaknar i frågan om EU:s taxonomi är visserligen välkommet och behövligt. Tyvärr, är det för lite och det är för sent. Energiministern missar att försvara elnätet, som också är hotat i EU-förslaget.

I Sverige råder redan kapacitetsbrist på el vissa tider på året. Värst är det i Skåne. Pågen har för ett tag sedan avbrutit en stor utbyggnad eftersom man inte kunde garantera att det fanns el tillgänglig. Malmö och andra storstäder har tvingats säga nej till företagsetableringar eftersom elen inte räckt till. Detta beror på att elnätet inte är tillräckligt utbyggt för att transportera el från norr till söder. Sverige behöver således bygga ut sitt elnät.

Utbyggnaden av Sveriges elnät är kritiskt för att kunna bygga ut förnybara energikällorna, elektrifiera transportsektorn och kunna ansluta fler företag som producerar ny grön teknik. Det nuvarande förslaget från EU-kommissionen ser dock inte all utbyggnad av elnät som hållbar. Om elnätet är hållbart eller inte beror på vad det är anslutet till och det kan inte elnätsföretagen påverka eftersom de har anslutningsplikt. Om någon aktör vill bli ansluten till elnätet så måste de ansluta, oavsett om det är vind-, kol-, eller vattenkraft.

Kort sagt kan EU-förslaget bli en våt filt över utbyggnaden av elnäten och kommer göra det svårare att få ekonomiskt stöd och bromsa viktiga investeringar. Sätts käppar i hjulet för utbyggnaden av elnäten förvärrar det energikrisen i Skåne.

Kravet i EU-kommissionens taxonomi riskerar att få omvänd effekt. För att kunna exportera mer förnybar el under perioderna vi har överskott till länder med smutsig el, som Polen, behöver vi bygga ut elnätet. Med det föreslagna kravet om hänsyn till utsläpp i de anläggningar som elnätet ansluts till kan en ny elkabel mellan Sverige och Polen bli klassad som ohållbar. Detta trots att den skulle möjliggöra mer export av grön el från Sverige till Polen. Elnätet straffas för sin förmåga att transportera el i båda riktningar, trots att det är en möjliggörare för en effektiv och renare elmarknad.

Även industrier som vill elektrifieras och använda mer el för att minska sina utsläpp skulle påverkas. Elnätsutbyggnaden till dessa skulle klassas som ohållbar, trots stora klimatvinster. Det påverkar i slutändan vår förmåga att producera fossilfritt stål, koldioxidneutral cement, nya drivmedel och andra produkter nödvändiga för omställningen.

Ygeman och regeringen får inte glömma bort elnäten i sin förhandling mot de andra medlemsländerna. EU måste erkänna elnäten som en viktig möjliggörande komponent för ökad elektrifiering och därmed minskade utsläpp. Att klassa elnätet som ohållbart är en orimlig hållning i ett läge när 73 procent av EU:s energi är fossil, och vi behöver mer el för att minska EU:s beroende av fossila bränslen.

Emma Wiesner, Europaparlamentariker (C)

Sverige är ett av de mest jämställda länderna i världen. Ett område som dock tydligt släpar efter är kvinnors hälsa, särskilt vad gäller förlossningsvården. Därför har Centerpartiet tillsammans med Liberalerna och regeringen kommit överens om en särskild satsning på den svenska kvinno- och förlossningsvården.

2016 gjorde Sveriges beredning för medicinsk utvärdering en genomgång av kunskapsläget gällande förlossningsskador. I nästan samtliga områden saknades vetenskapligt belagd kunskap. Samtidigt har Sverige under flera år varit ett av de länder i Europa som legat sämst till vad gäller svåra förlossningsskador. Med hjälp av riktade insatser är siffrorna på väg ner, men skador av varierande grad är fortfarande relativt vanligt förekommande.

Studier visar exempelvis att 4-5 procent av de kvinnor som föder vaginalt i Sverige drabbas av allvarliga bristningar i underlivet. Ungefär hälften drabbas av något lättare så kallade grad 2-bristningar och ett år efter födseln har mer än var tredje av dessa kvinnor medelsvåra till svåra underlivssmärtor.

Detta tycker Centerpartiet är oacceptabelt. Särskilt för ett land som åtagit sig att gå i bräschen för jämställdhet. Inte minst när flera av dessa förlossningsskador går att förebygga. Centerpartiet vill att vi höjer insatserna i arbetet för en jämställd vård.

Vi vet att satsningar ger resultat. Mellan 2015-2019 pågick en nationell satsning på förlossningsvården där 5,1 miljarder betalades ut. I den utvärdering som presenterades under 2021 kan man läsa att fler kvinnor är nöjda med sin förlossning, att andelen kvinnor som drabbas av allvarliga bristningar har minskat och att vården i större utsträckning frågar gravida kvinnor om riskfaktorer.

Forskningen kring förlossningsvård är därutöver omfattande. Den visar att med utbildade barnmorskor, ett kunskapsstyrt arbetssätt och en låg patientbelastning kan riskerna för svåra förlossningsskador minimeras. Faktorer som i mångt och mycket påverkas av tillgängliga finansiella medel.

Under 2019 drev vi därför på för en fortsatt satsning på kvinnors hälsa. I slutet av året träffades en sådan överenskommelse. Som ett resultat delas totalt 1382 miljoner kronor ut till regionerna under 2021, varav strax över 180 miljoner till Region Skåne. Detta är vi mycket stolta över.

Evidens visar att en ojämställd vård inte är något vi behöver acceptera. Med rätt medel och insatser kan vi utjämna klyftor och förebygga skador. Låt oss trygga kvinnors rätt till en god och säker vård genom hela livet.

Sofia Nilsson (C)

Riksdagsledamot Skåne läns norra och östra och ledamot i socialutskottet

Birte Sandberg (C)

Regionråd och ordförande i primärvårdsnämnden

Warda Fatih (C)

Ledamot i regionfullmäktige och ordförande för sjukhusstyrelsen Landskrona

Jämfört med män arbetar kvinnor oftare deltid, har högre sjukfrånvaro, tar ut fler föräldradagar, är oftare hemma med sjuka barn och har lägre livsinkomst. Även om Sverige toppar EU:s jämställdhetsindex, så finns mycket mer att göra. SKR arbetar för ökad jämställdhet. En nyckel för att lyckas är att vi inte gör skillnad på kön när det kommer till möjligheter och förutsättningar i arbetslivet.

Vi har levt med coronapandemin i ett år nu, och det råder ingen tvekan om att den påverkar arbetsmiljön. Under pandemin har välfärdens medarbetare dragit ett enormt lass. De som arbetar i skolan, äldreomsorgen och hälso- och sjukvården har arbetat hårt under lång tid, exponerats för stress och haft sämre möjligheter till återhämtning. Oro för smittspridning bland chefer och medarbetare, hård belastning på personal inom vård och omsorg, snabb omställning till distansundervisning för många lärare är bara några exempel.

SKR har därför tagit initiativ till en rad insatser. Vi för diskussioner med de fackliga organisationerna inom vård- och omsorgsområdena för att gemensamt hitta arbetssätt som kan stötta medarbetarna under och efter pandemin. Vi har tillsammans tagit fram olika former av stöd och verktyg för att hantera oro, ohälsa och olika arbetsmiljörisker. Vi ser att regioner och kommuner under lång tid kommer behöva satsa resurser på att stötta medarbetarna och hantera pandemins konsekvenser.

Välfärdssektorn är en kvinnodominerad sektor där fyra av fem anställda är kvinnor. Uppfattningar om kön och yrkesval är något som påverkar kommuner och regioner mycket. Undersökningar visar att 20 procent av unga män kan tänka sig att arbeta i välfärden. Samtidigt är cirka 4 procent av förskollärarna och 11 procent av socialsekreterarna män. Här finns mer att göra.

För att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män anser SKR att det är avgörande att utgå från två områden: delad föräldraledighet och ökat heltidsarbete. Och dessa två områden är inbördes beroende av varandra. För att fler ska kunna arbeta heltid krävs att kvinnor och män i högre utsträckning delar lika på föräldraledigheten och på VAB-dagar. Här arbetar kommunerna tätt samman med fackförbundet Kommunal för att heltidsarbete ska bli norm.

Många kommuner och regioner arbetar idag utifrån dessa områden och de övriga punkter som SKR lyfter i programmet Jämställdhet ur arbetsgivarperspektiv. Här är exempelvis möjligheten till kompetensutveckling och karriärvägar en viktig nyckel till en mer jämställd arbetsmarknad.

En jämställd arbetsmarknad kräver också statliga insatser och kommunsektorn har fått stora, men tillfälliga, tillskott under pandemiåret. De utmaningar som välfärden stod inför innan pandemin, med allt fler äldre och få i yrkesverksam ålder kommer att kräva fortsatta och långsiktiga satsningar under de kommande åren.

En modern arbetsmarknad är också en jämställd arbetsmarknad. Med den insikten fortsätter kommuner och regioner – tillsammans med chefer, medarbetare och fackliga organisationer - för att förbättra förutsättningarna för att arbeta i välfärden. Att satsa på välfärden är att satsa på en jämställd arbetsmarknad.

Joakim Larsson,

ordförande SKR:s förhandlingsdelegation

Ulf Olsson,

vice ordförande SKR:s förhandlingsdelegation