Debatt

Låt den idéburna sektorn ordna jobb

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi är många som arbetar i den idéburna sektorn, där de arbetsintegrerade sociala företagen (ASF) finns. Vi står nu beredda att ta vårt samhällsansvar för den målgrupp arbetslösa vi främst arbetar med. De som saknar utbildningar, yrkeserfarenheter och kunskaper i svenska. Det gäller alla i nätverket Yalla familjens ASF som finns runt om i Sverige och bygger på Yalla Trappans erfarenheter.

Vi har skapat en framgångsrik metodik och pedagogik inom ”Y-Allas väg till arbete” som inte bara skapar nya arbeten, utan även delaktighet och medbestämmande genom det kooperativa ägarskapet. Vi bygger demokrati. Vi har verktygen för att deltagarna ska hitta motivationen för ett arbetsliv och se sig själva som yrkesarbetande. Gemensamt har vi nått tusentals kvinnor och deras barn. Normen blir att mamma arbetar och har en egen försörjning.

Vi har sett hur samhällets välfärd säljs ut till privata företag på område efter område. Friskolor, apotek och vårdcentraler - listan kan göras lång. Utförsäljningen marknadsfördes som visioner om mångfald. Men det som var tänkt som en mångfald blev en enfald och vi ser resultatet idag. Förhoppningar om att små byskolor skulle överleva, eller att apotekspersonalen skulle ta över sitt apotek grusades i takt med att de stora koncernerna tog över.

I förhållande till dessa storkoncerner har den idéburna sektorn ett underläge. Med hjälp av dotterbolag, holdingbolag, utländska intressen och skickliga affärsjurister delas vinster ut och pengar förs över till skatteparadis. Vi kan inte och vill inte göra så här. För oss är målet samhällsnyttan och att använda våra skattepengar på ett rättvist och jämlikt sätt det viktigaste. Dessa mål är i nu upplösning genom att marknadskrafterna nu tillåtits tränga in i vårt gemensamma samhällsbygge.

Vi har ofta samma målgrupp som Arbetsförmedlingen och har under årens lopp haft ett nära samarbete med dem och andra offentliga aktörer. Här sker nu historiska nerdragningar och en stor del av verksamheten kommer att läggas över till den privata coachningsmarknaden.

I mars kommer beskedet från statsmakten just i denna fråga, hur ska Arbetsförmedlingen samverka med den idéburna sektorn?

Nu är vår förhoppning att de som beslutar ser vår kompetens, erfarenhet, hör våra röster och samarbetar med oss. Låt oss finnas med i arbetat för att få fler till arbete från den målgrupp som vi enträget och framgångsrikt har arbetat med under lång tid. Vi finns där för ett samhälle som håller ihop och är hållbart för alla. Låt den rätta komma in!

Christina Merker-Siesjö,

ordförande Yalla Trappan Malmö,

Alexandra Wasso

verksamhetsledare, Yalla Rinkeby,

Conny Pettersson

ordförande, Yalla Hjällbo,

Inger Gustavsson

ordförande, Yalla Jönköping,

Jan Forsstedt

ordförande, Yalla Borlänge,

Åsa Salomonsson

Marie Pettersson

Blivande Yalla Mellerud,

Eugeni Nilsson,

projektledare, Trappa upp Karlskrona,

Louise Sandholm-Lindell

Debatt

Skolan, inte barnen, är problemet

Det kan vara skolan som inte fungerar, snarare än barnet
Foto: Jessica Gow/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Skolans system för fördelning av resurser bidrar till en överdiagnostisering av barn som fungerar mindre bra i en problemfylld skola. Barn som har blivit svikna av vuxenvärlden i olika sammanhang riskerar att utpekas som ett problem om det reagerar på en ohållbar situation när det är vuxenvärlden som är problemet.

Ett svårhanterligt barn blir förr eller senare föremål för Barn och ungdomspsykiatrins insatser, (Bup). Insatser som ofta resulterar i negativt värdeladdade diagnoser som riskerar att följa barnet resten av livet och ge det en sviktande självbild.

Och orsaken? Ett patogent förhållningssätt från vuxenvärlden där symtomet sjukförklaras. Det vill säga barnet, inte omständigheterna som de vuxna serverar barnet. Skolan slipper med det granska värdegrunden som deras metodik grundar sig på; barnet är problemet, det har ju både ADHD och trotssyndrom. Därmed blir skolan berättigad till extra resurser.

Så skapas en skola som fungerar som en drivbänk för diagnostisering av barn med bekymmer.

Det betyder inte att det saknas barn med neurologiska problem. Men ökningen under de senaste decennierna är så dramatisk att diagnosernas giltighet ifrågasätts både nationellt och internationellt. Enbart i Stockholm hade 10% av tonårspojkarna 2016 en ADHD diagnos enligt Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. Cirka 50% av ADHD diagnoserna kombineras dessutom med trotssyndrom. Det senare enligt Gillbergcentrum i Göteborg.

En inte namngiven skola i Lund (för att skydda barnet) och Bup, befäster bilden. Ett barn som var svårt sviken av både pappan och styvpappan fungerade trots det utmärkt i förskolan och på fritiden. Efter att ensam tvingats hantera en gäng- och mobbingkultur redan vid skolstarten, utan stöd av personalen, fann man anledning att utreda barnets psykiska status. BUP övervägde inte de positiva omdömen som barnets tidigare förskolor hade av barnet, de kontaktade inte heller barnets breda nätverk. De pratade inte ens med barnet självt eftersom det förståeligt nog vägrade prata med vuxna utanför sitt nätverk. Ändå begåvade Bup barnet med både ADHD och trotssyndrom.

Varken Bup, Skolinspektionen eller skolans huvudman har några invändningar mot skolans arbetssätt, vilket illustrerar att bemötandet av barnet är orsakat av ett systemfel och inte ett misstag i arbetet.

För att motverka utvecklingen måste skolans resursfördelningssystem förändras, måste barnets röst alltid komma till tals. Måste Elevombudsmannen göras oberoende av Skolinspektionen med ett uppdrag definierat utifrån barnkonventionens formuleringar. Måste Bup,s metoder för diagnostisering ändras från medicinskt individorienterad till en individ/systemorienterad analysmetod.

Gay Glans

Pensionerad fritidspedagog och familjebehandlare.

Janette Glans

Grundskollärare och statligt utbildad rektor.

Debatt

Handlingskraft mot våldet mot kvinnor

Personbild
Foto: Johan Nilsson/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det farligaste för kvinnor är oftast den man de har en nära relation med. Senaste året har flera kvinnor i Skåne dödats av män de kände. Ändå agerar samhället inte med full kraft mot våldet mot kvinnor.

Våldet mot kvinnor är inget nytt. Tidigare har det rent av setts som naturligt. Idag möter det äntligen mer motstånd. Men kampen är långt ifrån slut. Därför har satsningar på de kvinnor och barn som utsätts för våld och förtryck i nära relationer varit högt prioriterade i årets budget för Centerpartiet.

På Centerpartiets stämma 2015 fick jag igenom att Centerpartiet skulle arbeta för en långsiktig finansiering till tjej- och kvinnojourer samt att personer utsatta för våld i nära relationer skulle få förtur i bostadskön. Det blir nu verklighet. Centerpartiet har också länge pekat på vikten av tillräckliga resurser för de som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck samt för de som arbetar mot våld i nära relationer.

Men för Centerpartiet är det uppenbart att mer behövs. Därför har vi lagt fram ett antal förslag i årets budget:

Stöd till barnen på kvinnojourer: Det bor idag lika många barn som vuxna på landets skyddade boenden. Risken att bli utsatt för våld eller själv utöva våld som vuxen ökar för barn som utsätts för våld. Men idag finns inga krav på de skyddade boenden att erbjuda stöd till de utsatta barnen. Kraven gäller enbart stöd till kvinnorna. Därför vill Centerpartiet genomföra en reform för skyddade boenden för våldsutsatta vuxna och barn som säkrar att det finns stöd till och kompetens om barnens behov.

Insatser mot unga våldsutövare: för att stoppa mäns våld mot kvinnor krävs mer kunskap och fler insatser i ett tidigare skede. Enligt Brå har nästan var fjärde ung tjej utsatts för ett brott i sin relation. Att tidigt och med kraft sätta stopp för unga killars våld mot sin partner är avgörande. Centerpartiet avsätter 246 miljoner kronor under tre år för kvinnors och barns trygghet, varav 75 miljoner kronor med särskilt fokus på unga.

Centerpartiet avsätter även 15 miljoner kronor per år för en treårig pilotverksamhet med en nationell hjälplinje som är särskilt riktad till unga. Idag drivs hjälplinjer på ideell basis och vi vill ge dessa bättre förutsättningar att göra det viktiga jobb de utför.

Centerpartiet vill också ge Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Det handlar bland annat om att säkerställa full finansiering för Kvinnofridslinjen - en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor. Antalet samtal har ökat de senaste åren och det är viktigt att stödtelefonen kan fortsätta utvecklas och bemannas. Vi avsätter också särskilda medel för att NCK ska få ett nationellt kunskapsuppdrag för att utveckla och sprida evidensbaserad kunskap om mäns våld mot kvinnor. Sammanlagt lägger Centerpartiet drygt 60 miljoner kronor mer än regeringen på att stärka NCK.

Stärk kampen mot exploatering av barn på nätet: Antalet barn som utsätts för övergrepp via sina mobiler och surfplattor har dubblerats de senaste åren. Centerpartiet vill se krafttag för barns trygghet på nätet och avsätter 10 miljoner kronor till Skolverket för att stärka skolans arbete med att ge barn och ungdomar kunskap om hoten. Samtidigt ges polisen ökade verktyg och medel för att beivra sexualbrott online.

Varje människa ska kunna leva det liv hon vill, fri från rädsla och förtryck. Det ökade våldet som skett i spåren av pandemin, i hemmet och på nätet, måste bekämpas med kraft. För Centerpartiet är det självklart att både avsätta ekonomiska resurser samt visa politisk handling och ledarskap för att sätta stopp för det nära våldet och förtrycket mot kvinnor och barn. Jag hoppas att övriga partier är redo att göra densamma.

Niels Paarup-Petersen (C),

riksdagsledamot för Malmö

Debatt

Höghastighetståg bra för Skåne

Illustration av station för höghastighetståg
Debatt
Lokal debatt SkD
Lokal debatt Nsk
Debatt Höghastighetstågen är bra för Skåne, skriver fyra profilerade miljöpartister.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Nya stambanor för höghastighetståg möjliggör hållbart resande och knyter ihop de södra delarna av vårt land. Det är en satsning som gynnar hela Skåne.

Klimatkrisen är akut. I Sverige står trafiken fortfarande för en stor del av utsläppen. Att minska trafikens utsläpp är en högt prioriterad fråga för Miljöpartiet. För att minska utsläppen i tillräckligt hög takt måste transporter flyttas från väg och flyg till järnväg. Politiken bör skapa bättre förutsättningar för klimatsmart resande, som kopplar ihop Sverige – och Europa.

Järnvägen har en otroligt viktig roll att spela i klimatomställningen. I dag är det trångt på spåren i Sverige. Vi behöver öka kapaciteten. Att bygga järnväg är en långsiktig investering. När den byggs ut bör vi därför satsa på moderna och snabba tåg, istället för att låsa fast oss i omodern teknik. Nya stambanor för höghastighetståg skapar dessutom goda förutsättningar för den regionala trafiken, eftersom kapacitet frigörs på banor som redan finns. Vi miljöpartister vill också bygga ut och rusta upp järnvägen i hela landet. Höghastighetståg kombinerat med andra viktiga järnvägsinvesteringar kommer innebära att det blir enklare och smidigare att resa på ett hållbart sätt.

Skåne är en flerkärnig region. Det gör att det är otroligt viktigt med bra, snabb och kapacitetsstark infrastruktur. Höghastighetståg gör det enklare för alla skåningar att nå exempelvis Jönköping eller Stockholm snabbt. Så sätt blir det enklare för alla skåningar att leva klimatsmart.

Höghastighetståg är inte bara bra för klimatet, det underlättar människors vardag och bidrar till större arbetsmarknadsregioner, vilket gynnar hela Skåne. Att bygga banor för höghastighetståg gör det också möjligt att koppla ihop Sverige med Europa.

Nya stambanor för höghastighetståg skulle dessutom underlätta underhåll av järnvägen och förbättra förutsättningarna för järnvägstrafiken. När det är trångt på järnvägen är det svårt att genomföra nödvändigt underhåll.

Ekot rapporterade 6 oktober om kritik som inkommit under Trafikverkets samråd för sträckan Lund-Hässleholm. En kritiker menade att de nya banorna kommer att bli som en Berlinmur genom Skåne. Berlinmuren var en symbol för förtryck och ofrihet. Syftet med höghastighetståg är det motsatta. Miljöpartiet vill att människor ska mötas utan att klimatet och våra livsvillkor försämras. Att öka kapaciteten på järnvägen och korta restiderna ökar människors frihet!

En invändning som lyfts fram är att nya banor skulle innebära sämre framkomlighet i landskapet och innebära ingrepp i naturen. Att hantera framtidens transporter genom att bygga motorvägar innebär mycket större negativa konsekvenser. Motorvägar tar större yta i anspråk än järnväg och innebär därmed ett större ingrepp i naturen. Ett dubbelspår på järnväg motsvarar 15 filer bilväg. Dessutom är det möjligt att minska intrånget i naturen och barriäreffekter genom att bygga stambanorna på så kallade landskapsbroar.

Självklart innebär alla byggprojekt klimatpåverkan under byggtiden. Men till skillnad från utbyggnad av motorvägar leder höghastighetsjärnväg därefter till minskade utsläpp. Klimatnyttan under hela järnvägens livslängd kommer vara mycket större än klimatpåverkan under byggtiden. I bästa fall blir projektet klimatneutralt redan 4 år efter att trafiken startat. Därefter kommer banorna för höghastighetståg att generera klimatnytta i över 100 år!

Nya stambanor för höghastighetståg vore en bra investering för Skåne. Det skulle underlätta klimatsmart resande, förbättra arbetspendlingen i regionen och bidra till en större arbetsmarknadsregion. Höghastighetståg ökar människors frihet! Det skapar förutsättningar att ställa om transportsektorn och kopplar ihop Skåne med resten av Sverige och Europa.

Axel Hallberg,

riksdagsledamot och trafikpolitisk talesperson (MP)

Mätta Ivarsson,

gruppledare, Region Skåne (MP)

Karin Svensson Smith,

oppositionsråd, Lunds kommun (MP)

Dolores Öhman,

gruppledare, Hässleholms kommun (MP)

Debatt

Känn tacksamhet mot judendomen

Biskop Johan Tyrberg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Antisemitism är för mig ett helt obegripligt fenomen. Jag ställer mig frågande till hur det överhuvudtaget är möjligt att köpa generaliseringar om en hel folkgrupp. Som kristna behöver vi undersöka vårt ansvar för antisemitismens rötter på djupet. Jesus var jude precis som hans lärjungar och hans fiender. I kristen teologi är det tydligt att det var Guds vilja och huvuduppgiften för Jesu liv på jorden – att han skulle dö (för att uppstå). Genom att lägga skulden för Jesu död på judarna avslöjar antisemiten sin brist på kunskap och hatet blir i stället ett hat mot Gud själv.

Korsets teologi är för omfattande för att behandlas här men kort kan sägas att Jesu död på korset är en konsekvens av människans ondska. Det betyder att varje kristen ska kunna säga ”det var jag som korsfäste Jesus!”. Enligt Luthers bordssamtal ska Martin Luther ha sagt, när han anklagas för att dricka för mycket öl, att det borde vara lätt för Gud att förlåta mig för denna synd med tanke på att Gud förlåter mig för att ha korsfäst Jesus varje dag.

När det gäller Luther är det viktigt att komma ihåg att hans inställning till det judiska folket är en skamfläck för den kristna kyrkan. Hans ord om judar är en frukt av tidsandan men ändå omöjliga att försvara. Att tillhöra en luthersk tradition är inte det samma som att hålla med Martin Luther om allt han sagt och gjort – vi måste ha en kritisk distans. När det gäller vår kyrkas historia behöver också den problematiseras och i förekommande fall tydligt tas avstånd ifrån.

Den kristna kyrkan bör uttrycka tacksamhet i relation till det judiska folket. Utan det judiska folkets acceptans av Guds uppdrag att bli Guds utvalda folk med allt det innebär skulle det inte finnas en kristen kyrka. Judendomen är kristendomens moderreligion. En kristen ska inte bara avhålla sig från antisemitism, utan också aktivt verka för judars rättigheter. Vi har inte tillräckligt starkt reagerat när lagar förringat judars rättigheter och inte sett allvaret i enskildas angrepp. I den kyrkliga konsten finns flera exempel på övergrepp. Hur ska vi förhålla oss till den? Det är en fråga som kyrkan brottas med och behöver ta ansvar för fullt ut.

I samtal med rabbiner och andra judar har jag fördjupat förståelsen av min egen tro och av den värld Jesus levde i. Jag hoppas på fler sådana samtal och önskar att kunskapen ska öka om hur det judiska folket medverkat till att bygga upp och berika våra europeiska samhällen. Vi borde vara förebilder i hur vi kan leva tillsammans. Allt annat är idioti.

Johan Tyrberg,

Biskop i Lunds stift

Debatt

Nej till sexistisk reklam

Amerikanskt reklamfotografering.
Foto: Ben Margot
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sexistisk reklam har konsekvenser för både samhället och individen, den är ytterligare ett uttryck för patriarkatet som vi lever i. Genom att den återskapar stereotypa könsroller legitimeras och utökas maktordningen mellan könen. Oftast framställs män som aktiva, starka och mäktiga i marknadsföring samtidigt som kvinnor ofta avbildas som passiva, svaga, sexualiserade och avklädda. Sexistisk reklam är inte bara ett hinder för jämställdhet, det är ett folkhälsoproblem. Objektifieringen och de osunda kroppsideal som framställs påverkar flickors och unga kvinnors både fysiska och psykiska mående och får dem att vilja förändra sina kroppar. Problemet ökar ju mer sexistisk reklam får plats i samhället och sprids på framför allt digitala plattformar. Det måste ske en förändring.

Redan i början av det här året skickades ett medborgarförslag in i Malmö gällande att förbjuda sexistisk reklam i offentliga miljöer. Efter att vi nyligen varit i kontakt med kommunstyrelsen i Malmö står det klart att medborgarförslaget har uppnått det antal röster som krävs för att det ska bli ett ärende och handläggas av kommunstyrelsen/kommunfullmäktige. Kommunstyrelsen har inte påbörjat arbetet med att bearbeta ärendet och än så länge finns ingen plan för när ett beslut ska tas. Det finns risk att beslutet dröjer till nästa år. Vi från Sveriges Kvinnolobby hoppas att ärendet hanteras snabbt och tas på allvar från Malmös kommun och att de vill ta ställning mot sexistisk reklam.

I den femte artikeln i FN:s kvinnokonvention står det bland annat att Sverige ”på alla sätt ska motverka fördomar, seder och bruk som grundar sig på föreställningen att det ena könet är underlägset eller på stereotypa könsroller”. Både EU och FN är eniga om att könsdiskriminerande reklam missgynnar jämställdhet. Idag finns det endast en nationell mekanism som arbetar för att ställa företag till svars för sexistisk reklam och det är reklamombudsmannen. Detta är en självreglerande stiftelse med två instanser som ska arbeta med att påverka etiken inom marknadskommunikationen. Reklamombudsmannen verkar alltså inte som en rättslig instans och trots allt detta har Sveriges feministiska regering ännu inte agerat och infört lagstiftning mot sexistisk reklam. I väntan på en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam har flera kommuner antagit etiska riktlinjer mot könsdiskriminerande och sexistisk reklam. Karlskrona, Stockholm och Göteborg har visat vägen, nu är det dags att Malmö och fler kommuner och regioner tar ansvar och lyssna till medborgarnas röst!

Clara Berglund,

generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native Skd

Så har spellagen påverkat spelbolagen

www.betting.se/bonus

Den 1:a januari infördes en svensk spellicens som krav på de aktörer som vill bedriva spelverksamhet i form av nätcasino och vadslagning. Detta medförde en rad nya restriktioner vars syfte var att säkerställa en tryggare marknad för alla aktörer. Till exempel blev det maximalt tillåtet med en bonus per spelare och licens samtidigt som det också ställdes högre krav vid marknadsföring av spelbolagen till spelarna.

Den reglerade marknaden har givit en tryggare upplevelse för de svenska spelare som förhåller sig till att spela hos de aktörer som har svensk licens godkänd av Spelinspektionen. I dagsläget är det 74 licenstagare som fått svensk licens utgiven av myndigheten.

Ännu hårdare restriktioner under pandemin

Sedan svensk licens införande har det varit restriktioner med en bonus per spelare och licens, men under pandemin beslutade regeringen att införa hårdare restriktioner genom nya spelansvarsåtgärder. Det innebär att oddsbonusar och andra erbjudanden maximalt får uppgå till högst 100 kronor av licenstagare som tillhandahåller nätcasino och värdeautomater.

I tillägg säger reglerna att de som spelar casino på nätet har en insättningsgräns på högst 5000 kronor per vecka. Detta gäller dock inte de som enbart väljer odds och betting. Det är också obligatoriskt för spelare att ange gränser för speltiden vid spel på nätcasino och värdeautomater.

Har fått konsekvenser för spelarna

De nya hårdare restriktionerna var tänkta att gälla fram tills årsskiftet av 2020 men är förlängda till den siste juni 2021. Om läget inte har lättat finns det chans till ytterligare förlängning av restriktionerna ännu längre än så. Dessa betydligt hårdare spelansvarsåtgärder har inneburit att vissa spelare väljer att sluta spela hos de svenska licenstagarna. Istället vänder de sig till casino utan svensk licens vilket dock innebär betydligt högre risker. Anledningen är att det inte finns samma restriktioner kring insättningsgränser, speltid och bonusar. De som väljer att spela hos dessa aktörer kommer behöva skatta 30% av vinsterna samtidigt som det inte finns någon svensk myndighet som agerar medlare om något skulle hända mellan dig och spelbolaget.

Debatt

Inga fler översvämningar

STOCKHOLM 20210501Våtmark i skogen i Gömmarens naturreservat i Huddinge kommunFoto Janerik Henriksson / TT kod 10010
Foto: Janerik Henriksson/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sommarens extrema väderhändelser blixtbelyser effekterna av ett varmare klimat. Att restaurera våtmarker är ett effektivt sätt att minska risken för översvämningar, samtidigt som det bidrar till den biologiska mångfalden.

I Uppdrag granskning från onsdag 6 oktober lyfts frågan om våtmarker och det stöd för våtmarksanläggning inom Landsbygdsprogrammet som vid upprepade tillfällen dragits in. Våra riksdagspolitiker behöver säkerställa en långsiktighet i satsningen på våtmarker, så att svenska markägare vågar planera för våtmarksprojekt som gör nytta för klimat och biologisk mångfald.

Vi har under sommaren fått se exempel på såväl torka som extrem nederbörd med översvämningar som följd. I augusti bekräftade FN:s nya IPCC-rapport kopplingen mellan den globala uppvärmningen och ett allt extremare väder.

IPCC visar också att väderextremer blir allt vanligare i takt med att uppvärmningen fortsätter. Ett förändrat klimat ställer nya krav på samhället och på landskapet vi har omkring oss.

I Sverige beräknas det finnas över en miljon kilometer diken. Många av dem grävdes i början av 1900-talet för att marken skulle bli användbar för jord- och skogsbruk. Det fick till följd att många våtmarker torrlades, och i dag är sådana marker en bristvara i landskapet.

Våtmarker har många fördelar:

•De fungerar som en buffert för grundvattnet och kan hjälpa till att jämna ut flödet vid höga vattennivåer – som efter omfattande regnväder – och vid torka.

•De renar vatten från kväve, fosfor och bekämpningsmedel och skiljer av sediment och slam.

•De fungerar som kolsänka.

•De gynnar den biologiska mångfalden eftersom de fungerar som barnkammare för insekter, grodor, fiskar och fåglar.

•De är vackra och har höga rekreationsvärden.

Att återställa utdikade våtmarker kräver kunskap, men gör stor nytta om åtgärderna utförs rätt.

Skogsstyrelsen har fått ett regeringsuppdrag som handlar om att återställa utdikade våtmarker. Fram till 2023 finns det bidrag att söka som kan ersätta en del av kostnaderna för ett våtmarksprojekt.

Det är bra, men våtmarker måste vara en fråga högt på den politiska agendan. Vi på Skogssällskapet hoppas därför att riksdagsledamöterna från Skåne kommer att prioritera både skogen och våtmarkerna inför det kommande valet.

Vi vill också uppmana alla skogsägare i Skåne att överväga om det finns ytor på skogsfastigheten som skulle göra bättre nytta som våtmark.

Klimatförändringarna är i allra högsta grad här, och det extremväder som vi sett exempel på under sommaren kommer att bli allt vanligare. Att återställa och restaurera våtmarker har många värden. Att göra landskapet mer motståndskraftigt mot snabba svängningar i vädret är ett av dem.

Karin Fällman Lillqvist,

hållbarhetschef på Skogssällskapet

Stefan Åman,

tillförordnad regionchef, Skogssällskapet i Skåne

Debatt

Replik: lokala protester mot förödelse

Provborrning av vanadin utanför Hörby.
Foto: Andreas Hillergren/TT
Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I ett opinionsinlägg uppmanar Skånska Dagbladets tidigare chefredaktör Lars J Eriksson politiker att strunta i lokala opinioner. Han argumenterar för människans exploatering av naturen utan att reflektera över att denna har försatt oss i en klimatkris som hotar vår existens på jorden. Han reflekterar inte över långsiktiga konsekvenser för artbestånd och miljö eller huruvida ett ökat resursuttag och tillväxt är förenligt med våra klimatmål. I stället förespråkar han att offerzoner etableras i stort som smått i framåtskridandets namn.

En av dessa påtänkta offerzoner finns som bekant inom tidningens spridningsområde där ett australiskt prospekteringsbolag beviljats tillstånd för att prospektera efter vanadin på 20 000 hektar som berör mer än 4000 markägare mitt i ett av landets bördigaste jordbruksområde. Omfattningen av detta projekt kan illustreras av att bolagets målbild för produktionen innebär att om den mängd alunskiffer som avses brytas lades i en hög på den skånska slätten skulle den nå en höjd av 1,4 kilometer. Därmed skulle det bli Sveriges högsta punkt söder om Åreskutan. Då är inte den minst lika stora mängd jord som måste bortforslas för att nå ner till alunskiffern inräknad.

När alunskiffern krossats och önskade mineral lakats ur med syror avser emellertid bolaget inte att lägga den giftiga lakresten på hög utan tillbaks i jorden, där det närmast är osannolikt att inte beståndsdelar som uran, svavel och tungmetaller förr eller senare kommer att nå grundvattnet med en potentiell katastrof som följd.

Konsekvenserna beträffande miljö, elförbrukning, vattenförbrukning, utsläpp, förlust av jordbruksmark, grundvatten, förflyttning av människor är minst sagt enorma. Ändå är denna process igångsatt helt enligt Minerallagens föreskrifter och intentioner, trots mer än 300 överklagande från de ”NIMBY-människor” som kritiseras i opinionsinlägget.

Experterna i den nyligen genomförda Alunskifferutredningen konstaterar att brytning i alunskiffer medför en mängd kända men också okända risker samt dessutom att det inte existerar någon känd säker metod för sådan brytning. Detta innebär att om projektet fortskrider i Lars J Erikssons omhuldade anda av framåtskridande kommer många av tidningens läsare blir utsatta för experimentverksamhet där deras grundvatten och hälsa riskeras.

Lokal omsorg om miljön är nästan alltid mer välgörande för vår planet än långväga exploateringsintressen. En av de faktorer som kan avvärja en framtida katastrof, inte bara här i Skåne, utan också på många andra håll i världen, är just de lokala opinioner som Lars J Eriksson kritiserar för NIMBY-mentalitet och som han menar att politiker inte ska fästa något avseende vid. Själv har han nu lagt sina ord för fortsatt exploatering av våra bygder.

Det är en märklig hållning i ett demokratiskt land att människor som är berörda av beslut inte skulle få ha något att säga till om och är en attityd som undergräver demokratin.

Anita Ullmann

Ordförande vetoNu

Stellan Oscarson

Styrelseledamot vetoNu

Debatt

Fokus på psykisk ohälsa

Ofrivillig ensamhet är dåligt för hälsan
Foto: Jessica Gow
Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Den 4 oktober inleddes Skåneveckan för psykisk hälsa. Det är en vecka där strålkastarljuset riktas mot ett ämne av oerhört stor betydelse för många skåningar. Pandemin har påverkat vårt samhälle stort. Inte minst många unga har drabbats av en försämrad psykisk hälsa och ofrivillig ensamhet. Den psykiska ohälsan bland barn och unga är idag ett allvarligt samhällsproblem och denna oroande utveckling måste tas på allvar.

Antalet besök till BUP har ökat under pandemin. Under 2020 ökade barns kontakt med BUP med 5,7 procent. Det visar SKR:s årliga rapport Psykiatrin i siffror.

Det finns både mänskliga och ekonomiska vinster av att förebygga och så tidigt som möjligt motverka psykisk ohälsa. Samtidigt är frågan komplex och det krävs en samverkan mellan många olika aktörer, men också insatser på flera olika nivåer. Region Skåne måste arbeta tillsammans med kommuner, kommunförbund, näringsliv, länsstyrelse, lärosäten och idéburen sektor. Vi behöver arbeta med såväl breda hälsofrämjande insatser som med förebyggande riktade insatser till riskgrupper och till individer med konstaterad psykisk ohälsa. Region Skånes Folkhälsoberedning, som har ett hälsofrämjande och förebyggande uppdrag, lägger fullt fokus på att ta sig an denna utmaning.

Ofrivillig ensamhet skapar en känsla av utanförskap och kan i en del fall leda till psykisk ohälsa. Det är därför ett problem vi måste ta på allvar. Efter förslag från Folkhälsoberedningen har Regionala utvecklingsnämnden därför beslutat att stötta ett samverkansarbete mellan socialtjänsten och allmänpsykiatrin i Helsingborg där målsättningen är att samla kunskap om de behov ofrivilligt ensamma har och hur vi kan agera över gränserna för att förebygga ensamhet och i längden psykisk ohälsa.

Beslutet innebär att aktörer och arbetsmetoder från andra delar av Skåne kan kopplas på arbetet och att kunskaperna kan tas tillvara i alla skånska kommuner. Genom satsningen blir även ålderspensionärer nu blir en målgrupp i projektet, som innebär en konkret utveckling av det pågående arbetet mot ofrivillig ensamhet i Skåne.

Det kommer en tid även efter att pandemin släpper sitt grepp om samhället. Psykisk ohälsa och ofrivillig ensamhet fanns redan innan denna slog till, men problemen har förvärrats. Det som behövs nu är konkreta insatser där olika aktörer arbetar tillsammans och mot ett gemensamt mål med individen i fokus. Vår satsning mot ofrivillig ensamhet gör just detta.

För att lyckas måste vi arbeta långsiktigt. Samtidigt är det bråttom. Varje människa vi kan hjälpa är en stor vinst – för den enskilde och för samhället.

Fredrik Sjögren (L)

Ordförande Region Skånes Folkhälsoberedning

Ledamot Regionala utvecklingsnämnden

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL